Det första inlägget som kommer. Handlar såklart om hockey. Leksands IF. Antagligen kommer de andra också handla om Leksand. Allt är i vanlig ordning det vill säga. Den stora skillnaden är min ilska bakom skärmen idag. Fingrarna blöder och tangenterna gråter.

Det hela börjar med att jag kör min dagliga race. Snokar igenom hela hockeysverige.se för att läsa allt som kan tänkas skrivas eller sägas om Leksand. Just idag kanske jag kom in på det mest ljug-judas inlägget som jag läst på länge.


Skratta eller gråta? Jag skrattar åt dig när du gråter.


".. Mora tar över Dalarna. Mora är så mycket bättre." Kan man läsa på en viss herres blogg. På ett ungefär. Sammanfattat: Mora. Mora. Mora. Det går ju inte att förneka den hårda sanningen att Mora faktiskt har haft övertaget. Spelat ut oss på ren svenska. De senaste matcherna. För mig är det klart att Mora är ett lag som det gör lite extra ont att åka på däng utav. Kan vi ändå skrapa ihop våra poäng genom att vinna över andra lag. Till exempel serieledarna. Så kan dom få vara lite glada över att få vinna över Leksand. För alla blir ju det. Alla tycker att vinna över Leksand är något så stort. Samma visa varje år. Även i år  när större delen utav Leksand består utav både nytillkomna juniorer och nygamla? Visst, vi var serieledare större delen utav första halvan i årets Allsvenska. Jag kan ändå känna lite heder att alla blir så förbaskat glada när dom ser oss blåvita gråta. Är det kanske en avundsjuka som ligger i grunden till denna hysteri angående att krossa Leksand. Jag skådar avundsjuka. Släpp sargen och kom in i matchen. Annars är jag den första att ge dig smak utav plexiglas.

Om Leksand hade legat sist i serietabellen, med endast fyra vinster som skulle varit mot Mora. Och Mora hade legat i toppen med endast fyra matcher förlorade. Hade vi då kallat Dalarna för Leksands? Räknar man inte hur bra ett lag är över lag vunna matcher och poäng? Det trodde jag. Annars hade Oskarshamn lik väl kunnat vara i direktplats i kvalserien efter deras poängtjuvning utav Västerås i sista matchen? Give me a break. Leksand kommer alltid ha sin lillasyster i backspegeln.

Hela konceptet om att lillasyster skulle vara bättre än Leksand tycker i alla fall jag låter helt vrickat. Säga vad man säga vill om senaste matcherna.

Nu har jag tagit mig tiden att försöka återberätta den stora händelsen. Den stora dagen då vi skulle bevisa en gång för alla. Att Siljan är våran sjö, och Dalarna vårat landskap. Kommer omöjligt kunna göra denna dag rättvis i textform. Jag gör ett tappert försök. Precis som krigarna skulle gjort (?).

Dagen började kvart över smockan (läs kvart över åtta). Schemat inför avgång bestod utav allt vad som stress kan innebära en dag som denna. Duscha, välja kläder, byta kläder, måla naglar, byta kläder, fixa håret, dubbelkolla packningen. Ja. Precis allt såntdär onödigt som alla vanliga brudar ska hålla på med så fort det är något stort på g.

11.10 Greppar vi fatt i bussen i Hedemora. PHST. Klunk klunk. Strupen fick fira dagen till ära med en kall redbullvodka sådär på förmiddagen. Det var klent med riktigt buss-känsla. "tråkiga leksingar". Väl framme väntade några timmar på förfesten. Där bjöds det på kalas. Sator spelade och Mikael "Challe" Karlberg blev intervjuad (var det jag såg). Vid 15.00 skulle det bli en everysport-träff. Tyvärr blev hela dejten förskjuten på grund utav några vilsna reffare.


Game on: Villa långbergs arena var fruktansvärt mäktig. Att kliva upp på blåa ståplats och se alla vackra blå/vita flaggor som fladdrade så långt ögat kunde nå. Stiko Per Larsson glider in på isen, slår sig ner på knäna till vackra toner utav sig själv. Bröder. Helt magiskt. Upptäckte ganska snart att bredvid oss, snett bakom. Där stod dom, de tre musketörerna. Karlsson. Noren. Knuts. Matchen var inte ens i närheten att vara i samma klass som spektaklet runtomkring rinken. Tyvärr. Ingenting var som det skulle på isen. Passningarna höll inte klass, försvarsspelet brast både mer än en och två gånger. Sen kan jag tycka att det är ganska obligatoriskt med en snubbe framför mål, som rör sig lite i sidled och är redo på både pass och returer. Det tycker inte Leksand. Dom kör stenhårt på den gamle goda stilen: Alla på pucken.

Tror nog ni förstår min frustration.

Efter matchen drog vi oss länge för att kliva ner. Ned från något som var once-in-a-lifetime. Det var vemod som spökade i hjärnan. För att inte tala om vad som spö(k)ade hjärtat. Det är inte alltid lätt att vara Leksing. Vänder man sig om, och ser alla sina bröder och systrar som står en tätt bakom ryggen. Man är aldrig ensam. Det är något som är säkert till hundratioprocent.

Glädjen hade i takt med matchens minuter glidit längre och längre ned. Det blev ett absurt slut.

Efter några minuters återhämtning, reflekterande och diskuterande så var vi alltså redo att kliva ner. Ett stenkast bort väntade ändå det som skulle bli årets fest. En hel arena hade överfyllts utav glada Leksingar. Stiko Per Larsson. Vackra krigare i skinande rustningar. Everysport-vänner. Superstars. Pumpbolaget.

Men. Vi tog på oss de gamla trasiga partygalocherna, svirade om till balblåsan för att umgås. Ha roligt och blicka framåt.

Som vi gjorde det. Kan vara bland det roligaste jag har varit med om. Inte bara Slaget om Siljan vol4 - utomhusmatchen gick till historen. Fylleslaget runt Siljan - vol4 gick nog till och med ända till elitserien. Vi kan då säga att vi är b ä s t i Sverige på att fira en historisk förlust.

Ett litet tack till dom inblandade som gjorde hela efterfesten till det den var.

PST.
Extra tack till Robin som utfört en utomordentligt grym tävlning. Tippa-tip tävling. Såhär i slutet utav serien. Mer sånt.

i Robins blogg, kan ni läsa om det mesta som rör Leksand. Hockey i allmänhet. Vara med i tävlingar. Vara med och diskutera med andra läsare när det bjuds upp till live-video chatt. Och massa annat roligt såklart. Pass på: HÄR !

Det står 10-0 till tiden. Jag har verkligen noll tid över till att göra ingenting. Jag går upp 05.45. Bussen går vanligtvis 06.14, men idag skulle jag komma en liten ynkla minut försent. Så står man där med skägget i brevlådan och har missat bussen. K-O-M I-G-E-N. Ser jag ut att vara tolv eller? Jag menar, man missar aldrig bussen sen man slutade skolan och det är jobb man ska på. Så sjukt mycket snorunge över det hela. Hur som helst så kom jag bara tio minuter försent till jobbet. 07.10. Jobbar hela dagen. 16.11 är jag på språng till hemmet. Äta. Snabbstäda. Idag blev det en bonus, eftersom hockeyextaset ligger på 110% så var jag tvungen att ta ner mig själv på jorden. Jag följde med och kikade på SSIF, dom ligger i play off. Det var lite känsla. Ungefär samma känsla som jag kan tänka mig att det är på sundsvall - mora. 3 % känsla med överkant. Nu är jag hemma. Tvätten hann inte bli helt tvättad och klockan är godnatt. När ska man hinna handla, städa, tvätta, duscha, laga mat och bara vara?

Imorgon är sista matchen innan våran play off knackar på dörren. Det är spännande. Jag är förväntansfull. Och jag har blivit smörad. Smickrad skulle också kunna fungera, men jag väljer smörad. Vart man än kikar idag så är det söta krigare som kärleksförklarar sig till oss supportrar. Visa det i spelet under play - off och kvalserien hur mycket ni verkligen gillar oss.