Det är bara att hålla ut nu, det är fåtal dagar kvar tills denna
hemska månad är över. Pjuh. Trodde inte jag skulle överleva.
Jag ser nu ljuset i tunneln.

Var inte oroliga, min design ska inte se ut som en äcklig
alla hjärtansdagkaramell länge till..

Första dagen idag jag sprang påriktigt efter att jag fimpade
de där onda jävlarna. (15 dagar sedan idag, stolt över det.
Mindre stolt att jag inte sprungit sen innan)

Dock sitter det en liten liten gnutta deppighet i fortfarande,
vill gärna isolera mig i mitt rum (som för övrigt får mig och
undra om hamre har fullt, för det är prylar överallt) för att
i min ensamhet komma över min rädsla för livet.

Nu är Emma i thailand också.. Inte avundsjuk, knappt.

Jag vill ha sommar, jag vill ha värme, jag vill mycket..