Det känns som det var nyss jag gick in i världen på Vasa skolan.
Där jag knappt kände någon i klassen, men vad jag inte visste
då var att detta kommer att bli mina tre roligaste skolår. Fanns
inte en stund där vi gjorde det som skulles. Istället för att vara
flitiga elever och sitta snällt på stolen och lära sig saker så gjorde
vi något helt annat. Som tillexempel; Skrev små lappar till varandra,
(som senare blev små böcker) där det kunde stå något liknande
"Fittholm tappade pennan" .
Vi hade även våra omtyckta "Skåne" och "Stockholm" (ärligt så
vet jag inte än idag vad dom heter på riktigt, har för mig att en hette
Erik, men inte vem av dom i så fall) Dom var nog med i grunden
och botten när "Expedition Robinsson" blev lite utav en standard
i grupprummet.
Som jag tror alla lärare gör, är att dela på dom
elever som snackar eller kastar sudd på varandra för mycket.?
Oftast så var den startande faktorn/eleven nästan 95% gångerna
Dick. Så han fick alltid sätta sig i det ökända "cphörnet", där vi gödde
honom med köttbullar som vi "kastade in i fängelsefönstret".

Hade några av dom gamla klasskamraterna nere och badade i Vasahallen,
att se samma gamla "gäng" vara där och plaska gjorde mig varm
inombords, samtidigt som det kändes lite jobbigt. Att det är snart 5 år sedan vi gick ifrån
varandra, nästan alla gick åt ett varsitt håll. Det är så roligt att se att dom fortfarande har
kontakt och gör (när det finns tid), att göra det vi gjorde när vi var mindre. Det vill säga,
kasta sig i vattnet och bli som en 8åring igen eller bara sitta framför våra datorer
i flera dygn utan sömn.


Sjukt, att några personer som har stått en så nära och som man umgicks med i princip
24 timmar om dygnet har bara försvunit ur ens liv. Är det så svårt för människor att hålla
kontakten bara för att man gör olika saker i livet? Är vi en lat ras? Tycker inte man kan säga
att man "växer ifrån" varandra bara för att man väljer olika inriktningar/städer osv. Det här
var inte ett klagomål på speciella personer, utan över lag. Jag vet att jag är inte bättre
på att hålla kontakten.

:)

Alla mina barndomskompisar: Jag har inte glömt er, kommer inte heller att göra.
Nostalgi