w902
Är nu back in pocket.
Efter den kalla vinter-fyllecell-s2-borlänge-natten, 26-27 februari så försvann min telefon mitt under kaoset. Nu ganska precis 5 månader senare så återfanns den i Sörens bil. Så nu kan man säga att jag har en ny telefon, då den knappt var 3-4 månader gammal då jag slarva bort den lille. Haha, må tro vi skrattat åt att den kom hem igen.
~månad
Nu är det inte långt kvar alls!
Massa som ska göras, fixa flyttkartonger, packa, rensa, fixa gemensamt bankkonto för matkonto, fixa hemförsäkring inklusive drulle, söka jobb, få jobb, inreda och allt vad nöjen innebär. Hitta nya vänner, som dock inte kommer kunna komma i närheten av mina rekordbrudar och karlar som jag har funnit mig genom livets alla dagar.
Håkan Hellström är det bästa just nu, som så många gånger förr.
är att du kommer nära mig
även om det är försent att älska dig
Vad jag bryr mig om nu
är att från samma säng
lyssna till samma regn
Bara för att.
Mitt liv under sommaren får bloggen att skrika efter uppdatering då jag tro det eller ej, nästan aldrig spenderar någon tid med min käre dator. Ska väl ta lite fort i all enkelhet vad som pågått och pågår, håll i hatten.
Jobbar nästan varje dag. C-turer (9.30-20) med variation av a-turer (7-16.30) självklart så har man nästan bara c-turer vilket inte är helt kul men det är bara att gilla läget och det ska inte vara roligt att jobba (?). Men gott om skratt bjuds det då på flera gånger om dagen. Har börjat kommit in lite i "jobbteamet" och tycker att det är helt okej, saknar ändå avd 31 lite men får träffa dem ändå eftersom det är samarbete mellan våra två avdelningar. När jag inte jobbar så är jag mycket med vänner eller umgås med en utav det manliga könet för lite utbyte av sexuella tjänster vilket inte är helt fel må jag säga.
Party har det varit ganska dåligt med tycker jag, väldigt skönt dock. Något glas vin då och då men knappt mer än ett. L j u g.
Finns inget att berätta om känner jag .. Jag har gillar läget samtidigt som det känns som att allt är tajmat i minsta detalj att komma in vid fel tidpunkt i livet. Det är lite mer än en månad kvar tills vi flyttar och det är lite känslor som är uppe vid ytan : panik, förväntansfull, glädjerus, jobbigt mycket som hänt senaste tiden som får mig att känna såhär. Har massa fler känslor men svårt att få ut det såhär, går inte att förklara. Någorlunda om jag får gestikulera med armarna och göra några mysiska ljud som ingen förstår någonting av vad som egentligen menas, men då kan man se någorlunda hur jag känner inför flytten. Jag kommer flytta och jag vet att jag kommer älska det, har alltid velat ner dig så länge jag kan minnas och alla i min omgivning säger även lika så. Jag tror på ödet och jag vet att det kommer lösa sig med allt.
Nu ska jag ta och slänga ihop en tacolasagne med Yvonne!
Får se när jag tar mig tid för detta igen.