en tidig morgon
PUBLICERAT: 2009-11-26 // 21:00:08
UNDER: allmänt
08.04 dök mormor upp i morse, vi skulle in och skjutsa Minelle till skolan. Jag stannade kvar på marknadsvägen, dels för att jag inte fick plats i bilen då dom åkte till skolan och dels för att jag ville busa med Jasmine. Jag, Annelie och mormor (när hon kom tillbaka) satt hela förmiddagen, snackade med kaffekoppen i högsta hugg. Vi lämnade dom en stund för att åka ut på presentjakt åt min käre mor som fyller år (läs 43år) på tisdag. Vilket resulterade i 200g chokladkaka och släkthistoriaprat, ingen framgång i sökandet av present. Inte helt oväntat när vi är på hugget. Hämtade Minelle på skolan och körde hem henne, sedan drog vi ut till Pungis (pungmakarbo). Vi hann inte ens ta av oss jackorna när vi kom innanför dörren, sprang av oss skorna och emot trappen till övervåningen för att kika hur det var med Jojjo, katten.
Han har varit dålig, elakartad tumör i munnen.. Den är bortopererad men man vet ju hur det brukar sluta, och igår hade han inte ätit någonting. Sötnosen grinade jag till mig när jag var en 3-5år gammal. Så han kommer alltid vara min Jojjis (kattälskare som man är). Hur som haver, han var mycket piggare när vi kom hem. Fick i sig lite mat också.
Det bjöds på kalops i Pungis, inte helt illa pinkat om jag får säga det själv. Är ju världens godaste mat, smask. Vi diskuterade lite om hus och heminredning, symaskiner, släkthistoria, träd/blommor/växter och allt som vi alltid brukar ha att talas om. Jag är allt för sällan där och hälsar på, och när jag väl är där så är det ju så mysigt.
När jag kom hem sprang jag över med dammsugaren, som Yvonne skulle ha sagt. Haha. Har slipat lite på det jag skriver om i engelskan också, man skulle ju kunna tro att jag har svart bälte i engelska(!?)
Han har varit dålig, elakartad tumör i munnen.. Den är bortopererad men man vet ju hur det brukar sluta, och igår hade han inte ätit någonting. Sötnosen grinade jag till mig när jag var en 3-5år gammal. Så han kommer alltid vara min Jojjis (kattälskare som man är). Hur som haver, han var mycket piggare när vi kom hem. Fick i sig lite mat också.
Det bjöds på kalops i Pungis, inte helt illa pinkat om jag får säga det själv. Är ju världens godaste mat, smask. Vi diskuterade lite om hus och heminredning, symaskiner, släkthistoria, träd/blommor/växter och allt som vi alltid brukar ha att talas om. Jag är allt för sällan där och hälsar på, och när jag väl är där så är det ju så mysigt.
När jag kom hem sprang jag över med dammsugaren, som Yvonne skulle ha sagt. Haha. Har slipat lite på det jag skriver om i engelskan också, man skulle ju kunna tro att jag har svart bälte i engelska(!?)
Kommentarer
Trackback