Idag blev det en springtur på 3,8 km vilket inte är mycket att hänga i julgranen. Har man inte sprungit på ett tag och sen börjat röka igen på de så tro mig, det känns som flera mil i bröstkorgen. Varför ska man vara så dum och börja igen? Jag kan sluta om jag vill, Det har jag ju bevisat förr. Sist gick det bra, men då fanns det en bättre anledning också :) Tog och körde lite sit-ups och gud vet vad allt heter också. Hoppas man kan ta sig ur sängen imorgon nu bara. Ha ha!

Nu på kvällen så har jag och Sofia bara kikat på tv, började med "You, me and Dupree". Jag har sett den så många gånger men ja, vi började. Tills vi upptäckte att det var "pirates of the caribbean" på 9an, den har man ju inte sett på evigheter inte jag i alla fall.

Nu har Sofia lämnat mig och begett sig till drömmarnas dal.

(Håkan Hellström, Peace and Love 2009. Bild lånad av Aftonbladet.se)

Det är konstigt, hur man kan finna något så "fantastiskt" när tiden inte finns. Det är hemskt att säga att man saknar en sådan skabbstad, kunde man väl aldrig tro jag skulle göra. Saknar i och för sig inte staden i sig, saknar mer en viss f i t t j ä v e l som skulle visa sig betyda mer för mig än vad jag räknat med. Ett farväl är alltid jobbigt, visst. Men det känns ännu. Som dem flesta vet så känns det alltid mest / värst / jobbigast på nätterna, när man sitter i mörkret och umgås med hjärnspökerna.