Minnerna hoppar upp och ner som en gummiboll både i hjärtat och huvudet, förra året var SSK borta sista matchen i kvalserien, vi hade inget att spela för men endå var bussen full utav tokiga masar. Vi skrek, hoppade, klappade och till och med tog av oss våra kläder (okej, tröjorna), vi vann. En förlängning som slutade i straffar och som Mikael Karlberg fick avgöra, sista matchen i leksandströjan. Som vi tackade honom. ♥ Jag stavar det k ä r l e k. Det svider att inte kunna stå på borta stå idag och heja på leksandsgrabbarna, får gå på paris och kika på matchen istället :)