jag ber om ursäkt på mina vita och gråa knän. har nämnligen stått i jobb på jobb dessa dagar. vilket får bloggen att känna sig lite utanför. har man inga armar och inga ben, ja då blir det svårt att vara med. den här veckan kan sammanfattas med att underbart starta dagen med en fin vinst på hemmaplanen emot bofors. sömnigt tycker vissa. jag tycker att en trepoängare kan inget annat än glädjas åt. alla poäng i detta skede är en enda fest. snart skriker det kvalseriepaket och kvalseriefest. men ett stordatum i taget och först ut är som så länge efterlängtat. den tjugotjätte februari. slaget om siljan volym 4 - h i s t o r i a är ett annat sätt att stava det hela på. . nu tappade jag tråden. jag lämnade mitt skal och bara flög iväg. till detta som komma skall.

tillbaka till verkligheten. och ska jag minstsagt vara helt uppriktigt? eftersom min mamma har lärt mig i yngre dagar att det är fult att ljuga så kommer den brutala och minst sagt hårda sanningen. jag har ärligt inte haft den minsta möjlighet att hänga med i -det senaste- what so ever när det kommer till leksand. jobbat mellan 7-16 sedan har det blivit att åka direkt till den kommande lägenheten för att skvätta upp lite färg på väggarna för att slippa bo i något som skulle kunna vara regnbågens första lägenhet. vilket ganska så nu börjar gå åt rätt håll för övrigt. jag vet med mig själv att inga ursäkter är goda nog och jag känner mig helt vilsen.

även om jag inte läst på under denna vecka så kan jag med ett varmt hjärta bara säga att bibic var mer än välkommen in i vårat vackra krigarlag. kommer bli spännande att följa din utveckling och se vad du kan åstadkomma.


hur ska jag då kunna sätta punkt för något jag inte ens påbörjat? jag vet inte. kanske att jag ska surfa in mig på dom rätta vågorna som är vita utav skummet och blåa utav, ja vattnet.