Nu har jag tagit mig tiden att försöka återberätta den stora händelsen. Den stora dagen då vi skulle bevisa en gång för alla. Att Siljan är våran sjö, och Dalarna vårat landskap. Kommer omöjligt kunna göra denna dag rättvis i textform. Jag gör ett tappert försök. Precis som krigarna skulle gjort (?).

Dagen började kvart över smockan (läs kvart över åtta). Schemat inför avgång bestod utav allt vad som stress kan innebära en dag som denna. Duscha, välja kläder, byta kläder, måla naglar, byta kläder, fixa håret, dubbelkolla packningen. Ja. Precis allt såntdär onödigt som alla vanliga brudar ska hålla på med så fort det är något stort på g.

11.10 Greppar vi fatt i bussen i Hedemora. PHST. Klunk klunk. Strupen fick fira dagen till ära med en kall redbullvodka sådär på förmiddagen. Det var klent med riktigt buss-känsla. "tråkiga leksingar". Väl framme väntade några timmar på förfesten. Där bjöds det på kalas. Sator spelade och Mikael "Challe" Karlberg blev intervjuad (var det jag såg). Vid 15.00 skulle det bli en everysport-träff. Tyvärr blev hela dejten förskjuten på grund utav några vilsna reffare.


Game on: Villa långbergs arena var fruktansvärt mäktig. Att kliva upp på blåa ståplats och se alla vackra blå/vita flaggor som fladdrade så långt ögat kunde nå. Stiko Per Larsson glider in på isen, slår sig ner på knäna till vackra toner utav sig själv. Bröder. Helt magiskt. Upptäckte ganska snart att bredvid oss, snett bakom. Där stod dom, de tre musketörerna. Karlsson. Noren. Knuts. Matchen var inte ens i närheten att vara i samma klass som spektaklet runtomkring rinken. Tyvärr. Ingenting var som det skulle på isen. Passningarna höll inte klass, försvarsspelet brast både mer än en och två gånger. Sen kan jag tycka att det är ganska obligatoriskt med en snubbe framför mål, som rör sig lite i sidled och är redo på både pass och returer. Det tycker inte Leksand. Dom kör stenhårt på den gamle goda stilen: Alla på pucken.

Tror nog ni förstår min frustration.

Efter matchen drog vi oss länge för att kliva ner. Ned från något som var once-in-a-lifetime. Det var vemod som spökade i hjärnan. För att inte tala om vad som spö(k)ade hjärtat. Det är inte alltid lätt att vara Leksing. Vänder man sig om, och ser alla sina bröder och systrar som står en tätt bakom ryggen. Man är aldrig ensam. Det är något som är säkert till hundratioprocent.

Glädjen hade i takt med matchens minuter glidit längre och längre ned. Det blev ett absurt slut.

Efter några minuters återhämtning, reflekterande och diskuterande så var vi alltså redo att kliva ner. Ett stenkast bort väntade ändå det som skulle bli årets fest. En hel arena hade överfyllts utav glada Leksingar. Stiko Per Larsson. Vackra krigare i skinande rustningar. Everysport-vänner. Superstars. Pumpbolaget.

Men. Vi tog på oss de gamla trasiga partygalocherna, svirade om till balblåsan för att umgås. Ha roligt och blicka framåt.

Som vi gjorde det. Kan vara bland det roligaste jag har varit med om. Inte bara Slaget om Siljan vol4 - utomhusmatchen gick till historen. Fylleslaget runt Siljan - vol4 gick nog till och med ända till elitserien. Vi kan då säga att vi är b ä s t i Sverige på att fira en historisk förlust.

Ett litet tack till dom inblandade som gjorde hela efterfesten till det den var.

PST.
Extra tack till Robin som utfört en utomordentligt grym tävlning. Tippa-tip tävling. Såhär i slutet utav serien. Mer sånt.

i Robins blogg, kan ni läsa om det mesta som rör Leksand. Hockey i allmänhet. Vara med i tävlingar. Vara med och diskutera med andra läsare när det bjuds upp till live-video chatt. Och massa annat roligt såklart. Pass på: HÄR !