Tjugoen år har min mamma fått haft mig i sin närhet, nu när plockat ner minsta pryl i svarta säckar och kartonger så börjas det kännas att jag kommer lämna våran gemensamma vrå. Tårarna kommer flöda på bra dom kommande dagarna har jag en svag känsla utav. Många nära och kära som alltid varit en självklarhet i sin närhet som inte längre kommer finnas där i bakfickan

Det är aldrig lätt att säga hej då..

Nu är det inte långt kvar tills vi drar. Det börjar sakta sakta krypa in att vi verkligen ska flytta nu. Det bara spritter i hela kroppen och jag vet inte vart jag ska börja packa. 10 år av mitt liv ska ner i kartonger, vad ska slängas, vad ska sparas? Alla gamla skolböcker och dyligt kommer man ju fastna i, skratta och minnas den lilla tiden. Känner mig lite stressad, vill ju hinna säga hej då till alla också. Var ju inte meningen att jobba den här veckan, men man ställer väl självklart upp för laget och då blir det inte så mycket tid kvar till resterande att göra.



Kobbarnas väg , Olskroken , Göteborg vårat nya hem / område / grannskap



Sen från det ena till det andra :




Massa kärlek till Mosters lilla godbit och de nyblivna föräldrarna.