Skulle man väl kunna säga att jag gjorde, gick över förväntan (kan jag säga nu när det var bra många ti mmarsedan jag stod där och närmade mig skylten fyra-km och hoppades att det skulle stå en femma på den, vilket det självklart inte gjorde..) även fast det kändes som att jag skulle svimma mellan tredje och fjärde kilometern. Bara den kilometern kändes värre en de andra fyra och en halv, tillsammans. But i did it! Malin var ju kung och såg inte ens det minsta trött ut när vi äntligen kom "i mål", skönt för henne! Jag är i alla fall glad, frågan är om jag är lika glad imorgon när jag lär rulla ur sängen. Haha. Jag har hur som helst luftat mina Lillehammer-skider för första gången på år och dagar.

Kanske kommer man våga sig på det flera gånger innan snön försvinner.